Eliminerar att eldfarlig blanksot bildas. Luckrar upp hårda beläggningar i eldstad och skorsten. Ett måste för den som eldar med ved, pellets, flis och sågspån. Höjer verkningsgraden och underlättar sotningen.

Sot kostar pengar.
Genom att reducera mängden sot och beläggningar på de värmeupptagande ytorna erhålles en högre verkningsgrad för värmeupptagning i pannan. Medlet består huvudsakligen av alkalinitrater, nitriter och Mg. Vid upphettning av additivet sker en långsam sönderdelning. När temperaturen stegras antänds additivet och bildar en gråaktig dimma bestående av små ”kristaller”. Dessa kristaller  har egenskapen att efter en viss tid omsätta sig med sura eller omättade beståndsdelar i sotskiktet på alla rökgasberörda ytor i pannan eller kaminen, och omvandlar i första hand svavelsyra och svaveldioxid till sulfater.

Sulfaterna klibbar ej och bl.a. av denna orsak blir sotets vidhäftningsförmåga nedsatt. Samtidigt sker en sänkning av sotets/kolets antändningstemperatur med c:a 200C-300C. Detta innebär att det oförbrända kolet i beläggningen kommer att förbrännas bort. Samtidigt sker då en fysikalisk förändring av beläggningen som luckras upp och blir lös och porös. Beläggningen lossnar av sig själv och ramlar ned i ugnen och går då lätt att aska ur. Detta innebär att även eldstad och fönster i kaminen blir fria  från sot. Additivet reducerar även halten oförbränt i flygaskan d.v.s. sotpartiklarna som annars följer med rökgaserna ut i atmosfären. Vid  förbränning av avsotningsmedel tillförs inga nya ämnen, som inte redan finns vid naturlig fastbränsleeldning ex. ved och pellet. Additivet är också fritt från klorider och inte i sig själv explosivt.

Dosering

1. Vänta till kaminen eller pannan är riktigt varm.
2. Ta 2msk avsotningsmedeli ett papper och skrynkla ihop till en boll
3. Kasta in ”bollen” i öppen låga eller på glödbädden 1-2 gånger per vecka, eller efter behov.
4. Detta ger en renare panna och ett ökat värmeutbyte.
5. Håller ugn, lucka och skorsten ren från tjära och sot.
6. Minskar stoft och sotutsläpp genom skorstenen.
7. Vid kraftig tjärbildning dosera dagligen sju dagar i följd.

Svårt att få fart på elden i eldstaden eller ökad fukthalt i källaren? Vanliga orsaker är dåligt drag i skorstenen eller dålig ventilation. Genom att installera en vinddriven ventilator, tex Aspirotor, så får du inte bara fart på elden snabbare, utan också bättre ventilation allmänt i huset.

Fågelbon i rökgas- eller ventilationskanaler orsakar dåligt drag i din skorsten och kan göra eldstaden svår eller omöjlig att använda. Speciellt vanligt är problemen i hus som används sällan t.ex. fritidshus. Lösningen kallas kajgaller – ett kraftigt galler som är lätt att installera och gör att du slipper oönskade hyresgäster i skorstenen.

Förr satt alltid sotluckan nära pannan. Om luckan var skållhet eller läckte litegrann hade ingen större betydelse. Idag tänker man annorlunda och placerar sotluckor där det passar bäst. För att slippa risker ska du därför välja sotluckor som är både värmeisolerade, gastäta och barnsäkra. Har du sotlucka någon annanstans än i pannrummet- byt!

En kall skorsten måste värmas upp till samma temperatur som rökgaserna för att fungera optimalt, dvs ge bra drag. En kall skorsten sänker rökgasernas temperatur och bromsar rökgasflödet. Den tid det tar att värma upp skorstenen är ett mått på värmetrögheten. En stenskorsten eller murad skorsten har hög värmetröghet – temperaturen stiger med högst någon grad per timma. Ska en stenskorsten bli tillräckligt varm krävs flera dygn av kontinuerlig eldning. En stålskorsten, däremot, har låg värmetröghet uppvärmningen går på några minuter vilket betyder att du får bra drag snabbt.

Det påstås ofta att en uppvärmd stenskorsten hjälper till att värma huset. Man glömmer då att massor av värme redan gått åt för att värma upp skorstenen. Och att en stenskorsten i praktiken nästan aldrig hinner bli så varm att den börjar ge värme ifrån sig.

Dagens högeffektiva pannor levererar sin värme under ett antal korta, intensiva eldningsperioder per dygn. Däremellan står pannan stilla och skorstenen svalnar. En skorsten som är anpassad till den här verkligheten måste ha låg värmetröghet, dvs värmas upp snabbt. I framtiden, då pannorna är ännu effektivare och all energi verkligen måste utnyttjas vid förbränningen, har vi inte råd med tröga skorstenar.

Alla delar i en fastighet, från tak till golv, behöver underhållas och repareras. Detta gäller även rökkanaler i murade skorstenar skorstensrenovering. Det finns många skäl till att man behöver reparera skorstenen. Den kanske vanligaste är naturlig åldring genom att skorstenen ständigt är utsatt för väder och vind. Andra vanliga orsaker är kondens och överhöga temperaturer.
När en rökkanal som inte använts på något år ska börja användas på nytt är det vanligt att den läcker eller fungerar dåligt. I de flesta fall visar sig felen när sotaren ska rengöra rökkanalen. Den kan vara sprucken, fogarna kan vara urgröpta, stenar kan sitta lösa eller ha fallit bort osv. I värsta fall är skorstensfejarmästaren tvungen att utfärda eldningsförbud. Men då har det gått långt och skadorna är mycket allvarliga. En uppmärksam villaägare kan emellertid upptäcka vad som håller på att hända långt tidigare.
Den som har anlag för svindel ska naturligtvis inte klättra upp på taket och kontrollera skorstenen. Be hellre sotaren eller ett auktoriserat skorstensföretag att göra en grundlig Översyn. Det kostar visserligen en slant, men lönar sig i längden.

Hur stor rökkanal behövs?
När man ska välja reparationsmetod är det viktigt att veta hur stor rökkanalen behöver vara. Det som avgör är pannans storlek, vilket bränsle man använder samt rökgastemperaturen vid pannan. Den som eldar med olja klarar sig ofta med en liten rökkanal, medan vedeldning kräver stor kanalarea på grund av den stora rökgasvolymen. För pelletseldning fungerar oftast en mellanstor rökkanal. När det är absolut nödvändigt att varenda kvadratcentimeter kanalarea bevaras, är invändig beläggning av rökkanalen med glidgjutningsmassa det enda möjliga valet.

Glidgjutning
Arbetet inleds med en noggrann rengöring. . Därefter glidgjuts massan fast mot väggarna med hjälp av ett friktionsverktyg som vinschas upp genom skorstenen. Verktygets form och dimension anpassas noga till kanalen. Behandlingen upprepas ända tills kanalen är tät. Friktionsverktyget jämnar också till ytan, så att kanalen efter behandlingen är slät och går lätt att rengöra. En slät yta gör också att sot- och tjärpartiklar har svårare att fastna. Glidgjutningsmassan på keramiska material, som tål mycket höga temperaturer. Den är givetvis typgodkänd och har en konsistens som gör att den tränger in djupt i sprickor och håligheter i t ex fogar. Därigenom binder den ihop skorstenen och tätar effektivt mot rökgaser. Sammansättning på glidgjutningsmassan gör att den har extremt god vidhäftning även på svårt nedsmutsade ytor.

Böjliga, rostfria insatsrör
När det går att acceptera en viss minskning av kanalarean (det kan ibland vara en fördel, t ex vid kondensproblem) är den bästa och enklaste reparationsmetoden att montera rostfria insatsrör. I de flesta fall går det att få rökkanalen tät genom att montera ett runt skorstensrör (insatsrör) inuti rökkanalen i hela dess längd.  Först tar man upp ett arbetshål i skorstenen strax ovanför eldstaden. Sedan kontrolleras kanalens mått genom att man drar upp en tolk som har samma dimension som röret genom kanalen. Skorstensröret förs ned uppifrån i rökkanalen och kopplas ihop med en bottenkona (inmurningsstos) av syrafast, rostfritt Stål ovanför eldstaden. Sedan sätts abetshålet igen varefter utrymmet mellan röret och rökkanalens väggar fylls med skorstensisolering (vermikulit), för mer information om vermikulit se www.vermikulit.se. Allra sist monteras ett toppfoder av syrafast, rostfritt stål som skyddar röret mot mekanisk åverkan.

En läckande skorsten kan orsaka både gasförgiftning och bränder. Detta är skälet till att myndighetern ställer höga krav på en skorstens funktion. Dessutom måste den vara i bra skick för att ge god ekonomi. Det är tillåtet för vem som helst att försöka reparera sin egen skorsten för att därefter få den godkänd av skorstensfejaren i ditt område. Även reparationer av utvändig puts på skorstenen längre ner i huset kan utföras av den som har tillräckliga kunskaper.

Kondens – vanligt problem som ofta är enkelt att fixa!
Förr, när olja och ved var billigt, gjorde det inget att man eldade för kråkorna. Pannan gick ofta och skorstenen var relativt varm. Några kondensproblem existerade inte och ingen miljödebatt heller. Idag kan den som har gott om tid och skogsägare i släkten fortfarande elda billigt med ved. Oljan, däremot, har blivit betydligt dyrare och man räknar med att den kommer att stiga ytterligare hela tiden. Det här betyder att den som eldar med olja måste vara ekonomisk – det gäller att krama mesta möjliga energi ur varje oljedroppe för att ha råd att varma sitt hus. Panntillverkarna har givetvis anpassat sig till det här. Idag finns således pannor och brännare som har extremt hög verkningsgrad, samtidigt som sotmängden är liten.

Kräver anpassning
De högeffektiva pannornas fördel är samtidigt deras nackdel. När du utnyttjar energin i pannan maximalt, så behöver pannan inte gå lika ofta. Den står stilla mesta tiden och temperaturen i skorstenen hinner sjunka. Följden blir att skadliga syror som tidigare följt med de varma rökgaserna ut i atmosfären, nu stannar kvar i skorstenen och fälls ut som kondens på innerväggarna i rökkanalen. Varje liter olja som förbränns, frigör ungefär 1 liter vattenånga.
Kondens i en skorsten uppstår när rökgasernas temperatur, mätt cirka 1 meter ned i skorstenen, sjunker under 65-70°C. Nästan alla moderna pannor kan orsaka kondens. Tyvärr är det inte alla installatörer som informerar villaägarna, utan kondensproblemen kommer som en obehaglig överraskning några veckor efter pannbytet. Exakt samma sak som vid pannbyte kan även inträffa när man byter från en gammal brännare till en ny med högre verkningsgrad.

Kondens eller inte?
Ett typiskt varningstecken är att skorstenen blir vitfärgad ovanför taket. I Värsta fall känns en syrlig lukt i huset, tapeterna kan bli missfärgade och putsen lossnar på väggarna kring skorstenen. Kondensvätskan består mest av vatten, men innehåller aggressiva syror. Kondens är speciellt farligt för tegelskorstenarnas fogar eftersom de drabbas av frätskador, fryser sönder och börjar läcka.

Salter, klorider och syror
Ibland kan ämnen som finns i atmosfären eller i huset följa med tilluften in i brännaren. Det kan handla om salter som finns i närheten av kusterna och kring vissa processindustrier. eller om ångor från vanliga rengöringskemikalier och avfettningsmedel som används i hemmet. Detta problem berör en stor del av Sveriges villor. Om det finns salter, dvs klorider, i tilluften bildas ibland en mycket aggressiv syra som direkt fräter hål i vanliga metaller och gjutgods, även s k rostfritt stål. För ett antal år sedan drabbades många gas- och oljeeldade villor längs Sydsveriges kuster av dessa kloridproblem. Problemet kvarstår idag. Du som eldar med spanmål ställs utöver kloridproblemet, inför ett annat problem. Rökgaserna innehåller nämligen också svavel, myr- och ättiksyra, som kan fräta sönder insatsrör av vanligt rostfritt stål.

Första hjälpen
Lindriga kondensproblem går ibland att avhjälpa med en eller flera av nedanstående åtgärder:
* Installera insatsrör som är rätt anpassad i dimensionen. Minskar man arean i skorstenen så ökar hastigheten på rökgaserna på väg ut och de hinner inte kylas ned så att kondens uppstår.
* Acceptera lite lägre verkningsgrad och höj rökgastemperaturen så att kondens inte uppstår (dvs elda för kråkorna – det kan faktiskt bli billigare än att anpassa skorstenen)
* Isolera röret mellan panna och rökkanal så att rökgaserna håller högre temperatur
* Fyll igen utrymmet längst ned i rökkanalen. Flytta upp rensluckan om det behövs
* Montera motdragslucka som bil dar en luftspalt i rökkanalen. Den minskar ytan för rökgaserna och sänker halten av koldioxid.

Det är många faktorer som påverkar valet av bränsle i en panna – tillgång och pris, energiinnehåll, miljöpåverkan, framtidsutsikter osv. Inget hus är det andra likt och därför rekommenderar vi att du tar reda på så mycket som möjligt innan du bestämmer dig.

Du kan prata med energirådgivaren i din kommun eller besöka Energimyndighetens webbplats www.stem.se. Där kan du också beställa trycksaker av olika slag. En bra allmän information är skriften ”Värme i villan”. I den här handboken år det inte en debatt kring olika bränslens för- och nackdelar, utan en redovisning hur de påverkar skorstenen i ditt hus. Och vad som är viktigt att tänka på.

En nyckelfaktor när du vill ta reda på hur pannan och skorstenen fungerar, är rökgasernas temperatur, mätt direkt efter pannan. Därför rekommenderar vi att du installerar en rök-gastermometer. Försäkringsbolag, skorstensfejarmästare med fler säljer rökgastermometrar.

OLJA – HUR LÄNGE RÄCKER DEN?
Olja är fortfarande ett mycket vanligt bränsle i villor, hyreshus, kontor och industrilokaler. Fortfarande är tillgången god, samtidigt som det är bekvämt att elda med olja. Stigande oljepriser och hårdare miljökrav har fått pann- och brännartillverkarna att utveckla allt effektivare konstruktioner. Idag är det möjligt att utnyttja nästan all den energi som finns i oljan – verkningsgraden hos både pannor och brännare närmar sig 100 procent. Tyvärr är oljan inte ofarlig för skorstenen. Den höga verkningsgraden ger låg rökgastemperatur och litet rökgasflöde i skorstenen. Detta ger kall uteluft möjlighet att tränga ned i skorstenen och orsaka kondens. Den höga verkningsgraden gör också att pannan står stilla under långa perioder, vilket förvärrar kondensproblemen ytterligare. Nu behöver inte kondens vara någon katastrof. Men det gäller att ha en skorsten som kan hantera de stora mängder kondensvätska det kan handla om i en modern panna.

VEDELDNING – BRA FOR PLANBOKEN MEN TUFFT FÖR SKORSTENEN.
Alla villaägare vill spara pengar. Många som eldar med olja eller värmer huset med el upptäcker plötsligt hur dyrt det blir. Och varken olje- eller elpriserna lär bli lägre framöver. En modern vedpanna med väl tilltagen ackumulatortank klarar sig länge mellan påfyllningarna. Dessutom är värmeeffekten betydligt högre än hos en gammal vedpanna Det är inte så förvånande att vedeldningen blir allt mer populär.

Vedeldning ger betydligt hetare rökgaser än oljeeldning. Skillnaden uppgår till flera hundra grader. Dessutom får rökgaserna betydligt större volym. Är rökkanalen dimensionerad för oljeeldning är det ovanligt att den räcker till för vedeldning. Den som har en murad skorsten kan ibland hitta en kanal i skorstenen som har tillräcklig area. Givetvis går det också att installera en helt ny skorsten. Men i de allra flesta fall blir nog resultatet att man avstår från vedeldningen och väljer andra alternativ, t ex pellets. Den som börjar elda med ved trots att rökkanalen är för liten blir besviken. Pannan storknar, draget blir otillräckligt, energiutbytet lågt och faran för soteld ökar. I värsta fall blir den tilltänkta besparingen både en kostnad och en extra risk. Landets miljömyndigheter är inte förtjusta i vedeldning, speciellt inte itätbebyggda områden. Skälet är att rökgaserna innehåller en hel del partiklar och ämnen som både kan smutsa ned grannens tvätt och orsaka hälsoproblem.

Farliga skorstenar
Då oljan var billig installerades tusentals stålskorstenar i svenska villor. Dessa hembyggda skorstenar bestod i princip bara av ett isolerat rör av låglegerat stål. Man räknar med att livslängden för dessa stålskorstenar är högst 15-20 år. Under årens lopp har isoleringen sjunkit samman så att delar av stålröret nu är helt oisolerat. Samtidigt har rörets väggar blivit tunnare på grund av korrosion. Så länge villaägaren fortsätter med olja är risken relativt liten – stålröret blir inte varmare än vad omgivningen klarar. Går villaägaren däremot över till vedeldning, blir stålröret så hett att trävirke i närheten kan ta eld. Och då är eldsvådan ett faktum. Det är ingen slump att ett av landets försäkringsbolag låtit inspektera sina kunders stålskorstenar, just för att förebygga bränder!

Farlig teknik
Felaktig eldningsteknik är en annan riskfaktor. Den okunnige villaägaren fyller pannan till brädden, stänger spjället och pyreldar för att veden ska räcka länge. I praktiken betyder det här att alla förutsättningar för normal förbränning försvinner – istället för värme producerar pannan prima trätjäral Trätjäran sätter sig som s k blanksot i skorstenen. Blanksoten är lätt att antända och ger mycket hög temperatur när den brinner – över 1000°C. Och eftersom en vanlig skorsten klarar högst 450°C, så säger det sig självt vad som kan hända .

Ännu fler faror
Torr ved brinner lätt. Att förvara ved nära pannan är därför mycket olämpligt – en enda förflugen gnista kan betyda katastrof. Den som vill satsa seriöst på vedeldning måste ha sinne för ordning och reda. Och det gäller att ha förstående grannar – i nya villaområden brukar varken vedupplag eller vedeldning vara populärt.

VARNING FÖR KOMBIPANNOR
Bränsle, skorsten och panna måste avpassas till varandra. S k kombipannor, som påstås fungera bra för både olja och ved, i praktiken är en teknisk omöjlighet. Är skorstenen dimensionerad för oljeeldning så räcker inte kanalen till för vedeldning. Är skorstenen dimensionerad för vedeldning sa blir kanalen för stor för oljeeldning – rökgastemperaturen blir låg, effekten otillräcklig och du får kondens. Ska en kombipanna fungera acceptabelt så måste villan ha två, olika stora, rökkanaler! Detta är dock tekniskt svårt att lösa.
De största farorna uppstår när en kombipanna används för standig vedeldning. De korta rökgasvägarna ger höga gastemperaturer, ofta uppemot 800-900°C. Medan en normal skorsten är gjord för högst 450°C. Är skorstenen av stål så finns risk för att isoleringen smälter när temperaturen överstiger 700°C. Hettan transporteras då direkt till trävirke i närheten och branden kommer som ett brev på posten.

PELLETS
Framtidens uppvärmning måste baseras på uthålliga energikällor, dvs som kommer att finnas kvar under lång tid. I Sverige betyder detta i första hand vattenkraft tillsammans med bioenergi. Allt fler villaägare vill själva kunna påverka sin uppvärmningskostnad. Ett sätt är att satsa på pellets, som i allt högre grad börjar framstå som det enda trovärdiga alternativet till el och olja.

God tillgång
Pellets är ett förädlat biobränsle med högt energiinnehåll – 2,3 liter pellets motsvarar en liter olja. Detta innebär att pellets lönar sig att frakta långa sträckor och blir därigenom tillgängligt för villaägare i hela landet. Kostnåden för att frakta pellets med båt från övre Norrland till Mälardalen motsvarar ca 2 öre per kWh. Pellets är ett inhemskt bränsle som varken bidrar till försurning eller ökade utsläpp av koldioxid. De kolväten som finns kvar efter förbränningen bryts lätt ned i naturens egna kretslopp. Detta gör pellets till en bra energikälla även från miljösynpunkt. Förutsättningen är att den utrustning som används är avsedd för pelletseldning. De flesta pelletsbrännare som finns på marknaden är svensktillverkade och monteras enkelt i pannor avsedda för olje- eller vedeldning. Alla brännare passar dock inte till alla pannor. De flesta pelletskaminer importeras och är från början avsedda för den nordamerikanska marknaden. De brännare och pannor som säljs i Sverige fungerar utmärkt, men det finns risk för kallraskondens när man eldar vid låga effektuttag. Välj alltid P-märkta brännare och kaminer.

Ökande efterfrågan
I första hand är det villaägare som vill ersätta olja och el, samt vedeldare som tröttnat på slitet, som satsar på pellets. Cirka 800.000 svenska villor har elvärme, varav cirka 500.000 har direktverkande elvärme. Omkring 500.000 av dessa klarar sig med en lokal eldstad för ved eller pellets. Nästan 400.000 svenska villor har oljeeldning. Omkring 90% av dessa går att konvertera till pelletseldning. Det lönar sig att byta – villaägaren kan räkna med en kostnad som är 40% lägre än olja och 60% lägre än elvärme. Besparingen motsvarar med råge räntor och amorteringar på investeringen. I de flesta fall kan man därför räkna med att en pelletsanläggning är återbetald inom 3-5 år.

Pelletseldning kräver en bra rökkanal
Som vid andra bränslen är det rökkanalen som avgör hur anläggningen fungerar. Den ska skapa rätt undertryck och leda bort rökgaserna effektivt. Den ska dessutom skydda mot utläckande gas och isolera mot brand. Och sist men inte minst – den ska fungera år efter år med ett minimum av tillsyn. Läckande rökgaser förekommer ibland då en oljepanna konverteras till pelletseldning. Detta beror på att brännarens fläkt skapar ett övertryck i pannan, vars luckor sällan är helt täta.
Till skillnad från vedeldning, där höga rökgastemperaturer kan skada skorstenen och orsaka brand i näraggande trävirke, är riskerna små med pelletseldning. Rökgastemperaturen är låg (under 160°C). Detta betyder, precis som vid oljeeldning, att kall uteluft får möjlighet att tränga ner i skorstenen och hindra rökgaserna. När detta händer är kondensrisken stor. Vid kondens måste den befintliga rökkanalens area minskas genom att man installerar ett flexibelt insatsrör. Ett problem vid pelletseldning är att rökgasvolymen är relativt stor då full effekt tas ut. Vid lägre effektuttag är volymen liten. Att dimensionera rökgaskanalen blir därför en känslig balansgång. Till villabruk används ofta insatsrör med diametrar mellan 110-125mm. Ett annat vanligt problem är att utrustningarna är känsliga för tryckförändringar genom skorstenen som orsakas av skiftande väderlek. En motdragslucka som balanserar draget kompenserar dessa tryckförändringar och förebygger driftstörningar. Motdragsluckan placeras mellan eldstaden och insatsröret, antingen på rökstosen eller i murverket.

Ny skorsten?
Skall du installera en ny skorsten för pelletseledning så är det viktigt att inte välja allt för stor rökkanal. Tala alltid med skorstensfejarmästaren innan du installerar en pelletseldningsutrustning. Tänk på att det oftast krävs en bygganmälan för att börja elda pellets. Även försäkringsbolaget vill veta att du bytt bränsle.

FLISSÅGSPÅN – BILLIGT MEN SKÖTSELKRÄVANDE
Här handlar det t ex om flis från energiskog eller restprodukter från sågverk. Det betyder att eldning med flis och sågspån oftast är förbehållet dig som bor i närheten av ett sågverk eller har tillgång till överskottsmaterial på annat sätt. Att elda med flis och sågspån kan vara mycket billigt, framför allt om du har ringa transportkostnad. Men eftersom tillgängligheten är avgörande, och sågverken numera hellre säljer sitt sågspån till pelletstillverkning, så minskar ändå flis- och sågspånseldningen. Men det finns alltid fastighetsägare som är beredda att offra mycket tid för att spara pengar. Bränslet har stor volym, dvs kräver stor plats. Det kräver dessutom speciell utrustning för mottagning, lagring och hantering. Vissa försäkringsbolag kräver också att bränslelagret utformas på speciellt sätt. Bränslets fukthalt har stor betydelse för ekonomin. Är flisen eller sågspånet fuktigt, blir utfallet betydligt sämre än om bränslet är torrt. Och eftersom det handlar om en restprodukt, så är fukthalten nästan aldrig garanterad. Flis- och sågspånseldning påminner mer om vedeldning än om pelletseldning. Vid förbränningen är det vanligt med överhöga rökgastemperaturer – uppemot 700 – 800°C är inte ovanligt. Inga skorstenar är konstruerade eller typgodkända för dessa temperaturer. Flis- och sågspånseldning ger stor rökgasvolym. Detta innebär att skorstenskanalerna måste vara väl tilltagna för att klara de volymvariationer som förekommer. Fundera inte på flis- eller sågspånseldning om du har en skorsten som är dimensionerad för oljeeldning – det är dömt att misslyckas! Man kan tro att den höga rökgastemperaturen garanterar att ingen kondens uppstår. Tyvärr är detta inte helt sant. Fuktigt sågspån i kombination med moderna, högeffektiva pannor kan resultera i kondens och syrautfällningar i skorstenen. Flis- och sågspånseldning kräver att bränslet tillförs kontinuerligt och i rätt mängd. Därför styr moderna pannor för flis- och sågspånseldning hela eldningsprocessen automatiskt. Systemet måste justeras in perfekt om ekonomin ska bli den önskade och du ska slippa att ständigt bevaka din panna och drabbas av kondens och syrautfällning. Den största risken vid flis- och sågspånseldning är bakbränder, dvs att bränsle som finns i frammatningsaordningen kan antändas och en brand sprida sig bakåt i anläggningen ända till flis- eller sågspånsförrådet.

SPANNMÅL – ETT BRA ALTERNATIV FRÄMST FÖR LANTBRUKET
Att elda med spannmål är inget nytt, men företeelsen har kommit riktigt i ropet de senaste åren. Främst är det jordbrukspolitiska beslut som gör spannmålseldning till en god affär. Tidigare användes enkla pannor och okomplicerade brännare med låg verkningsgrad. De kördes på full effekt och med hög temperatur. Askmängden blev stor och pannan krävde nästan daglig tillsyn. Dagens pannor och brännare är betydligt effektivare och kräver mindre arbete, men istället har andra problem uppenbarat sig. Som med många andra bränslen är det låg rökgastemperatur som är boven i dramat. Om bränslet håller en fukthalt på 12-15% och värmebehovet motsvarar 5 m³ olja per år, så kommer 3.000 liter vatten att avges. Och en stor del av detta kommer att kondensera i skorstenen. Men vid spannmålseldning är förhållandena extra besvärliga. Den kondens som bildas innehåller dels klorider som fälls ut i skorstenen, dels myr -och ättiksyra som angriper och bryter ner insatsrör av vanligt rostfritt stål. Kodensvätskan har extremt lågt PH-värde och fräter även sönder fogarna i murverket. I värsta fall kan pannan också angripas. Lösningen är ett insatsrör tillverkat av rostfritt stål med hög krom halt – Cromaflex SL från NSP. Husägaren blir av med de speciella problem som spannmålseldning orsakar, och får på köpet ett skorstensrör som klarar både möjliga och omöjliga framtida bränslen. Insatsröret Cromaflex SL är P-märkt och typgodkänt. Det finns i diameter upp till 300 mm, vilket gör att det kan installeras även på panncentraler och värmeverk som vill satsa på spannmål som bränsle

GAS – SOM OLJA FAST I GASFORM
Gas är inte något nytt på den svenska marknaden. Att värma upp huset och laga mat med hjälp av stadsgas har man gjort ända sedan mitten av 1800-talet. På några håll i landet förekommer även uppvärmning med propan och gasol. Allra vanligast är dock naturgas, och gasnätet byggs ut successivt, framför allt i södra och västra Sverige.
Även om energiinnehållet kan variera mellan olika slags gas, så påminner gas som bränsle mest om olja. Förbränningen är är dock renare och ger mindre utsläpp av miljöskadliga ämnen. En vanlig oljepanna som förses med en speciell brännare kan användas för gaseldning. Vid gaseldning blir rökgastemperaturen ännu lägre än vid oljeeldning så låg att man ibland inte ens behöver någon traditionell skorsten. Det räcker med en avgaskanal genom väggen bakom en modern gaspanna. Den låga rökgastemperaturen innebär emellertid att risken för kondens ökar. Den kondensrisk som uppstår genom att en högeffektiv panna står stilla under långa perioder finns även vid gaseldning.